Utrikesbevakning på undantag

Den svenska utrikesbevakningen har blivit sämre.
Antalet svenska utrikeskorrespondenter kommer att minska.
Det anser korrespondenterna själva, visar Journalistens undersökning.

Journalisten har frågat 94 svenska utrikeskorrespondenter och stringers vad de anser om den svenska utrikesbevakningen och sina egna arbetsvillkor.
71 har valt att helt eller delvis svara på våra enkätfrågor, det vill säga 76 procent.
Nästan hälften anser att det i internationell jämförelse är hög nivå på den svenska utrikesbevakningen.
Drygt hälften tycker dock att den blivit sämre under det senaste decenniet.
Några röster ur enkäten:
”Redaktionerna prioriterar inte utrikesmaterialet. Utrikescheferna är, med få undantag, slitna män, runt 60 år, som hamnat på stolen innan pensioneringen. De flesta har ett överdrivet intresse för Kalla kriget och har svårt att ta in att världen förändrats sedan dess. De ligger ofta efter i omvärldsanalysen och förlitar sig på sina gamla korrekontakter. Få kvinnor jobbar på utrikesredaktionerna. Det är segt, mycket segt och omodernt.”
”Jämfört med Danmark, Finland och Norges utrikesbevakning ligger Sverige långt efter. Samtidigt har det blivit lättviktigare och mer tramsigt. Inget fel på lättviktiga artiklar i sig men det har börjat bli slagsida. Ju mer beroende vi blir av omvärlden desto mindre verkar vi intresserade av den.”
”Svensk utrikesbevakning handlar alldeles för mycket om Mellanöstern och för lite om regioner som betyder något för Sverige på riktigt (Kina, Ryssland och Indien).
Alla är dock inte lika negativa.
”Jämfört med huvudkvällsnyheterna i tv i andra länder håller SVT:s Rapport och Aktuellt hyfsad klass”.
Nästen hälften av de största svenska nyhetsmediernas utlandsmedarbetare är, enligt Journalistens undersökning, stationerade i ett EU-land.
15 procent är verksam i Nordamerika och ungefär lika många i Asien (utom Mellanöstern).
86 procent uppger sig vara nöjda med det arbete de utför. Nästan hälften säger att deras största problem är tidsbrist och bevakningsområdets storlek. De flesta uppger att de arbetar betydligt mer än 40 timmar i veckan och ofta helger.
Många tycker också att jobbet är ensamt och uppger att de får dålig feedback hemifrån.
”Det kan vara knäckande att jobba så mycket och inse att du egentligen inte får betalt för all din möda, varken i lön eller efteråt den dag du ska hem igen... oron över vad som händer då är stor hos de flesta korrespondenter. Det gäller att kunna leva nu, idag och inte tänka på i morgon. Vi är lika mycket dagsländor som de nyheter vi leverera” .
De flesta är övertygade om att antalet svenska korrespondenter kommer att minska.
Så här svarar en:
”Kostnaderna för korrespondentkontor är enorma. Ofta fungerar det utmärkt med medarbetare i Sverige som verkligen kan resa och ta sig fram. Min erfarenhet är dock att många Sverigebaserade reportrar, som gärna pratar, inte vill resa när det är bråttom och obehagliga uppdrag.”
En annan säger:
”Genom en för stor tilltro till internet och glada amatörbloggare inbillar sig chefer att de inte behöver satsa på vare sig stringers eller korrespondenter”.
”Utrikesbevakningen kommer att tas om hand av unga journalister, utan familj och utan alltför stora krav, som reser ut på egen hand med minimala stringerkontrakt”.
Sveriges Radio är ett av få svenska medieföretag som bygger ut sitt korrespondentnät. Senast öppnades kontor i Turkiet och Kina.
Ola Gäverth, journalistklubbens ordförande på Sveriges Radio, säger att företaget är stolt över sina korrar.
-Peter Örn har sagt att korrenätet inte får röras under nedskärningarna. Däremot blir det nog ingen utbyggnad, utan snarast omstruktureringar. Jag tror till exempel korren i Sydafrika kommer att flyttas till Centralafrika. Vi blir säkert också mer röliga.
*Vad är hotet?
-Att man till exempel slår ihop SVT:s och SR:s korrenät. Jag kan också tänka mig att man i framtiden stationerar flera personer på en plats för att därifrån bevaka ett större område.
Många stringers/frilansare uppger i Journalistens enkät att det är svårt att få ekonomin att gå ihop. Få säger sig ha ordentliga kontrakt med de redaktioner de kontinuerligt arbetar för.
Även bland korrespondenterna varierar de ekonomiska villkoren kraftigt, till och med inom samma företag.
Vissa har helt eller delvis fri bostad, fria hemresor, ordentligt tillägg på lönen, extra lång semester, barnens skolgång betald och ekonomisk ersättning till medföljande. Andra får nöja sig med betydligt sämre villkor.
-Vi har inte riktig inblick i korrarnas villkor. Men jag vet att det är stora individuella skillnader, säger Ola Gäverth.
Mikael Bergling, Journalisten, 2007-04-25