NEW YORK – fem år efteråt

På måndag är det fem år sedan två passagerarplan körde in i World Trade Center i New York och förändrade världen.
Och journalistiken.
-Nyhetsberedskapen är idag mycket högre vilket väsentligt har ökat kravet på journalisternas kunskaper. Jobbet har blivit svårare, säger Jan Axelsson som är chef för nyheter och samhälle på SVT.

 

Journalisten har inför femårsdagen av attentaten i New York intervjuat ett tiotal utrikesreporter, redaktörer och chefer. Några berättar här bredvid om sina egna, högst personliga, erfarenheter från den 11 september 2001, andra om hur journalistiken har förändrats av terrordåden.
De flesta är överens om en sak: attentaten förändrade världen.
-Vi har därefter fått krigen i Afghanistan och Irak, frågan om de amerikanska metoderna i Irak och på Guantanamo, terrordåd i Madrid och de första självmordbombarna i Västeuropa (London). Hela vår verklighet har förändrats och därmed journalistiken, säger Agneta Ramberg som var utrikeschef på Ekot när planen körde in i WTC och till alldeles nyligen Sveriges Radios korrespondent i London.
Göteborgs-Postens biträdande redaktionschef Kenth Andréasson anser att terrordåden, och hoten, gjort att många medier är alldeles för okritiska till polisens och underrättelsemyndigheternas uppgifter.
-Till viss del tvingas vi acceptera vad de säger, men vi borde åtminstone försöka hålla lite längre distans. Ett aktuellt exempel är uppgifterna om att engelsk polis gripit ett 20-tal personer som misstänks ha planerat att spränga passagerarflygplan över Atlanten. Polisens uppgifter förmedlades ganska okritiskt, vilket inte var bra. Problemet är bara att det nästan inte går att kontrollera vad myndigheterna uppger i ett sådant här fall.
Sveriges Televisions utrikesreporter Lars Moberg arbetade med historien om de gripna i London.
-Det var en stor nyhet som vi självklart skulle rapportera samtidigt som det var oerhört svårt att på kort tid värdera och konstruktivt ifrågasätta utsagorna från den brittiska polisen och regeringen. Jag tycker att det är ett bra exempel på vilka problem vi har med vårt sätt att arbeta. Vi ska ge våra tittare, läsare och lyssnare en snabb och korrekt bild av läget samtidigt som vi ibland inte riktigt vet vad som har hänt och har svårt att ifrågasätta källorna. Vi kan ju inte utgå från att allt polisen säger inte är sant.
Liknande uppfattning har Ingrid Thörnqvist, biträdande utrikeschef på SVT.
-Det är svårt att veta vad som är sant. Allt är dessutom hemligt. Det går inte att intervjua den andra sidan, eftersom det inte finns någon annan sida förutom ett lösligt nätverk som det inte går att få några kommentarer ifrån. Vi kan fråga olika experter, men de gissar ungefär lika mycket som vi själva gör. Terrorismkunskap är ju ingen vetenskap.
-Det går inte heller att balansera bevakningen genom att referera andra medier, till exempel arabiska, eftersom de inte representerar den andra sidan. Inte minst därför är det mycket viktigt att vi i efterhand följer upp händelserna. Vad hände med personerna som greps? Hur många släpptes? Hur många fälldes?
Agneta Ramberg säger att korrespondenter från små länder som Sverige har extra svårt att kontrollera uppgifter som till exempel brittiska och amerikanska myndigheter lämnar.
-Vi är inte tillräckligt viktiga för att vi ska ha tillgång till egna säkerhetskällor eller högt uppsatta politiska källor. Istället tvingas vi läsa de seriösa tidningarna och se om deras uppgifter sammanfaller. Gör de det, kan vi citera dem. Men det blir bara andrahandsuppgifter.

Sydsvenskans utrikesredaktör Håkan Thorsson anser att de senaste årens terroristattentat – i kombinationen med den nya it-tekniken - inneburit en ökad fokusering på nyhetsjournalistiken.
-Borta är den gamla helgfriden. Händer något klockan tre på eftermiddagen kan vi inte vänta med att skriva tills att vi har helhetsbilden klar för oss vid 22-tiden.  Nu ska allt ut direkt via nätet.
-I dag har även traditionella morgontidningar hög beredskap för att snabbt göra om, ungefär som kvällstidningarna hade förr. Vi rensar sidor, flyttar runt avdelningar och kan till och med börja tidningen med utrikessidorna om det behövs. Så var det inte tidigare.
Liknande erfarenhet har Jan Axelsson, som är chef för Nyheter och samhälle på SVT.
-11 september har bidraget till att vi har förstärkt nyhetsstrukturerna. Idag har vi nyhetsbevakning dygnet runt, årets alla dagar. Behovet av kvalificerad internationell rapportering har dessutom ökat. Före 11 september minskade många stora tv-bolag på sin internationella bevakning av ekonomiska skäl. Nu är det tvärtom.
*Innebär inte det ökade kravet på snabbhet ökad risk för fel och därmed minskad trovärdighet?
-Kraven på journalisterna kunskaper, kompetens och insikt har utan tvekan ökat väsentligt. För att klara jobbet måste man i dag vara mer alert än tidigare och mycket bättre uppdaterad. Man ska helt enkelt ha det i huvudet, säger Jan Axelsson.

 

Farlig slapphet
De flesta som Journalisten talat med är överens om att attentaten den 11 september har
tvingat fram en ökad mediebevakning och kunskap om den muslimska världen.
-Jag tycker att vi har kommit rätt långt bort ifrån de schabloner som fanns förr. Idag ges det i svenska medier en mer balanserad och kunnig bild av den arabiska och muslimska världen än tidigare. Det mest negativa är kopplingen mellan islam och terrorism. Det hjälper inte hur många gånger det skrivs att det är extremister som ligger bakom dåden. På något sätt målas det ändå upp en bild av att islam är lika med terrorister. Det är både en slapp och felaktig analys, säger Svenska Dagbladet utrikeschef Lars Ryding.
Agneta Ramberg anser att det dessutom är en farlig slapphet.
-Det finns idag fler muslimer i Europa än vad det finns invånare i Finland, Danmark och Irland. Det ställer ökade krav på mediernas förmåga att skildra islam och muslimer, inte minst när det gäller att skilja på muslimer, islam och terrorister i islams namn.  Ibland blandas begrepp samman, vilket är potentiellt farligt eftersom det kan spä på människors fördomar.

 

Bomber och granater
Samtidigt som behovet har ökat av kvalificerad internationell bevakning, har den blivit farligare att utföra.
-Utan tvekan är det idag svårare att garantera medarbetares säkerhet när de är ute på uppdrag. Periodvis har det varit direkt livsfarligt för journalister att rapportera från exempelvis Afghanistan och Irak. Trots det måste vi försöka hålla uppe en egen rapportering, även om det kostar. Annars är vi helt utlämnade till de stora bolagens rapportering, vilket vore olyckligt, säger Jan Axelsson.
Ingrid Thörnqvist:
-Det är viktigt att vi inte bara gör bomber och granater, utan att vi ger en självständig och mångfasetterad bild av de muslimska länderna. För att kunna göra det och bedöma vad som är rätt och fel i rapporteringen, måste vi resa mycket och prata med människor på olika nivåer i samhället. Vi ska både besöka koranskolorna i Pakistan och intellektuella i Egypten.
Mikael Bergling, Journalisten, 2006-09-06