NEW YORK – Thomas Nilsson

Namn: Thomas Nilsson
Ålder: 39
Bor: New York
Då: Frilansfotograf i New York med Expressens som främsta uppdragsgivare.
Idag: Frilansfotograf i New York med Verdens Gang som främsta uppdragsgivare.

”Jag stod i köket i min lägenhet mitt på Manhattan och kokade kaffe när jag hörde ett flygplan som lät högt. Jag gick fram till fönstret, tittade ut och såg hur ett plan från American Airlines kom flygande ovanligt låg, lite vingligt och söderut över Manhattan vilket de inte brukade göra. Därefter försvann det bakom en skyskrapa. Efter en kort stund såg jag hur ett stort svart explosionsmoln slog upp mot himlen från södra Manhattan.
Med hjälp av tunnelbana och taxi tog jag mig ner till polisens avspärrningar vid China Town och sedan springande vidare mot WTC. På väg dit mötte jag människor som flydde i andra riktningen. På gatan låg en massa skor och portföljer. Jag stoppades av polisen cirka 100 meter från tvillingtornen som båda brann. Under knappt en halv timme stod jag där och tog bilder. Plötsligt hörde jag ett mullrande ljud, höjde instinktivt kameran och började fotografera åt det hållet ljudet kom ifrån. I sökaren såg jag hur det södra tornet vek lite till vänster och därefter kollapsade. Jag tog tre bilder och sedan fattade jag att jag borde ta mig därifrån. Människor som sprang förbi mig skrek: ”Get the hell out av here”. För några sekunder trodde jag att jag skulle dö.
Jag sprang allt vad jag orkade, ryckte i en port men den var låst, ramlade och tappade kameraväskan som for iväg. På axeln hade jag två hus med objektiv och bestämde mig för att strunta i väskan. Efter en bit drog en vakt eller polis in mig en lobby. Några sekunder senare svepte det stora dammolnet förbi utanför. När jag kom ut på gatan efter kanske tio minuter var det väldigt tyst och vitt, nästan som en spökfilm. Jag var chockad och rädd.  På vägen hem såg jag hur det andra tornet kollapsade.
Lite senare, när jag höll på att skicka hem bilder, ringde Expressen och bad mig fotografera några svenskar som hade varit i närheten av tornen när de rasade. Det var de enda bilder jag fick in i tidningen dagen efter. Bilden på det rasande tornet publicerades först i samband med ettårsdagen.
Efter ett par dagar ringde en röjningsarbetade hem till mig och berättade att han hade tagit hand om kameraväskan och mina prylar. Han blev nästan chockad när jag svarade. Förmodligen trodde han att jag var död.
Jag har ännu inte helt bearbetat vad som hände. Jag har till exempel inte velat lyssna på Bruce Springsteens skiva The Rising trots att jag har den hemma. Även om attentaten var fruktansvärda, hade jag som journalist inte velat vara någon annanstans än här. Det var världshistoria som skrevs.”
Mikael Bergling, Journalisten, 2006-09-06