Från såpor till presidentval

Internet har i grunden förändrat utrikesbevakningen.
-Samtidigt har sättet att berätta inte ändrats så mycket sedan SF-journalen. Du åker ut, träffar bonden i byn som berättar om hästen med fem ben eller vad det är, säger TV4:s USA-korre Bertil Karlefors.

Journalisten samlade i våras Bertil Karlefors, Dagens Nyheters och Sydsvenskans New York-medarbetare Lennart Pehrson och TT:s USA-stringer Gunilla Kinn hemma hos Expressens nye New York-korre Gunnar Johansson för ett samtal om utrikesbevakning.
Bertil Karlefors, som i knappt fyra år har bevakat USA för TV4, berättar att han först tackade nej till jobbet.
-Men när Sven Irving, som då var nyhetschef, förklarade att han ville ha reportage, inte betraktelser framför Vita Huset blev jag intresserad. Vad Bush säger och vad senaten gör finns över hela världen direkt. Men om jag åker till West Virginia och hittar en by där 80 procent röstar på Bush, går i kyrkan på söndagen, har en sten för aborterade foster som de lägger blommor på och där grabbarna går ut i skogen och skjuter prick på bilder av Saddam Hussien eller Usama bin Laden så adderar det något till vår bild av USA. Miljöer och människor som berättar. Det är det som tv är bra på, inte djupa analyser.
Lennart Pehrson är den svenske korrespondent som varit längst i New York.
-Jag kom hit 1984 på tre år för Dagens Industris räkning. Sedan 1990-talet arbetar jag för Sydsvenskan och DN. Man kan diskutera om det är bra eller dåligt att vara så länge på en plats som jag har varit. Jag försöker vända det till en fördel. Mycket av det jag gör bygger på ackumulerat arbete. Vissa frågor och personer har jag följt under många år och kan tillföra något eget när det inträffar olika saker.
-Det finns i USA så mycket att skriva om. Det är en flod av information som väller fram. En av de viktigaste sakerna här är att kunna skilja ut vad som är väsentligt och bestämma vad man ska skriva om.
Gunilla Kinn är ett exempel på den ”nya” typen av utrikesmedarbetare som många stora redaktioner anlitar.
På Tidningarnas Telegrambyrås hemsida presenteras hon som byråns stringer i New York.
-Men jag har inget kontrakt med TT, utan kompletterar de internationella nyhetsbyråernas USA-bevakning - och det de anställda på TT gör - med enstaka artiklar.
-När jag i slutet av 1990-talet frilansade med Stockholm som bas åkte jag ofta till New York. Till slut flyttade jag hit. De två första åren studerade jag internationella relationer på Columbia-universitetet och arbetade i den mån jag hann.
Som frilansare har hon under de senaste åren – förutom TT - bland annat arbetat för Svenska Dagbladet, Fokus, Gourmet och Amnesty Press.
Färskast i New York är Expressens Gunnar Johannsson som efter att under de senaste decennierna bevakat Sovjetunionen/Ryssland vid årsskiftet bytte stormakt.
-Min grundidé är att genom människors öde och villkor berätta om det som händer i landet. Numera handlar jobbet som korre för Expressen mycket om nöje och kändisar. Men tidningen vill naturligtvis också ha ordentlig bevakning inför presidentvalet. Det är dessutom mycket intressanta människor inblandade i det, till exempel Hillary Clinton och Barack Obama.
Tillsammans har de fyra mer än 80 års erfarenhet av utrikesrapportering.
-Inte minst nätet har förändrat verksamheten i grunden. Tidigare var läsande av tidningar en viktig del av korrespondentens arbetsuppgifter. Det kan hemmaredaktionen enkelt göra idag. Nätet har också förändras tidsbegreppet. I dag blir allt känt omedelbart, vilket ökar kravet på snabbhet, säger Lennart Pehrson.
-Förr var det också väldigt svårt för läsarna att kontrollera riktigheten i det som korrarna skrev. Så är det inte längre. Nätet har dessutom gjort att mycket originalinformation är tillgänglig för alla.
Expressens Gunnar Johansson anser att kunskapsnivån under de se senaste åren höjts rejält på hemmaredaktionerna.
-Tidigare fanns telegrammen i ett eller möjligen två exemplar hos en telegramredaktör. Nu är allt tillgängligt för alla på redaktionen. Förr kunde en korre i godan ro gå och köpa en tidning, lyssna på radio och veta massor som de inte visste hemma. I dag har inte korrespondenten samma informationsövertag, vilket är en mycket stor skillnad. Korrejobbet har professionaliserats. Tempot har dessutom ökat.
I journalistens enkät uppger drygt 40 procent att de använder mer än en fjärdedel av sin arbetstid till rewrites, ett begrepp som många dock tycker är felaktigt.
-Utlandsrapportering handlar om att återge nyheter från utlandet. Medierna i det landet man befinner sig i är en viktig källa. Det finns givetvis olika nivåer. Jag vill ändå protestera mot det negativa ordet rewrite. Det handlar om att skriva artiklar med ett antal källor som grund, säger Gunnar Johansson.
*Hur viktigt är det att ha fasta korrar i ett land?
-Handlar det om att till exempel täcka en lavinolycka i Italien kan man lika gärna åka från Sverige. Det viktiga är att ha folk som är bra på att resa och bra utrustning. Mycket av jobbet som utrikesreporter på TV handlar om logistik. När man är i ställen som Tjetjenien är kanske tio procent av jobbet journalistik. Resten handlar om köpslagning, logistik och att ta sig fram, säger Bertil Karlefors.
-En fördel med korrar är att de aldrig kan säga nej. Ringer Stockholm och säger att du måste åka, så åker du. En gång i Paris, när jag vara korre där, var min son sjuk. De sa att jag skulle åka till Albanien. Då fick hans syster ta hand om honom och jag åkte. Så är det inte i Sverige. Där har folk lediga dagar, båtar ska sjösättas och det är fotbollsträning.
Gunilla Kinn:
-Jag tycker det är tråkigt, paradoxalt och obegripligt att de flesta medier, med Sveriges Radio som viktigt undantag, valt att skära ned på sin utrikesbevakning. Det är även en förtroendefråga gentemot läsarna. Nyhetskonsumenterna inser sällan att rätt mycket av utrikesrapporteringen sker från hemmaredaktionerna i Stockholm.
Lennart Pehrson säger att mycket av bevakningen i teorin kan göras från Stockholm.
-Blir det en orkan i Oklahoma så vet jag naturligtvis inte mer om detta än vad de gör i exempelvis Stockholm. Men som all annan journalistisk är det en fördel om de som håller på med det har erfarenhet och kunskap om ämnet och vet vad de skriver om. Skriver man om Mellanöstern är det bra att bo där. Dels för kunskapsinhämtningen, dels för att kunna ge en mer levande beskrivning av vad som händer. På liknande sätt tycker jag att det är en fördel i min rapportering att jag till exempel har bevakat fyra eller fem amerikanska presidentvalskampanjer.
Bertil Karlefors tycker att det är viktigt att korrarna har en egen agenda.
-Jag arbetar hela tiden med olika Irakhistorier och har konstant ansökningar inne för olika besök. Jag gjorde nyligen ett jobb om vad som händer med brännskadade soldater som kommer tillbaka till USA. Om Bush håller ett tal kan vi plocka bilder från Reuters och därefter köra vårt eget reportage. På det viset kan vi som är små ändå ha en egen agenda.
Gunilla Kinn beklagar att svenska tidningar inte är speciellt intresserade av att köpa in genomarbetade reportage.
-Knappt ett år efter orkanen Katrina åkte jag och en fotograf runt i New Orleans-området och träffade massor av människor. Vi erbjöd materialet till flera större svenska landsortstidningar. Men det var nästan ingen som ens svarade på våra mejl.
- Det är tråkigt med bristen på intresse, särskilt eftersom vi är så många frilansar som reser runt i världen och hittar egna berättelser. Mina bästa reportage är ofta de mest svårsålda.
Expressens Gunnar Johansson säger att det inte behöver vara något negativt om fasta korrrespondenter ersätts av resande utrikesreportrar.
-Stora utvecklingar bevakar man väldigt bra genom att resa till dem. Jag reste 20 gånger om året till Ryssland under de stora händelserna. Jag åkte därifrån och kom tillbaka några veckor senare och såg vilka förändringar som hade skett.
*Har bevakningen blivit bättre?
-Den har förändrats och en del har nog blivit bättre. Den stora frågan är vilket utrymme som läggs på utrikesbevakningen framöver. Blir utrymmet mindre, blir bevakningen sämre. Övergången till tabloidformat i kombinationen med press på att man ska använda mindre papper minskat utrymmet. Mindre utrymme gör det alt svårare att motivera de stora utrikesredaktionerna. Det blir en ond cirkel, säger Lennart Pehrson.
*Tidningarnas webbupplagor har väl plats?
-De är ännu ganska outvecklade. Jag tror dock att vi kan få nischade sajter med utrikesbevakning. Den som knyter till sig ett antal utrikesmedarbetare kan ganska snart säga att de har Sveriges bästa utrikesbevakning.
Enligt Bertil Karlefors är det svårt att säga om den svenska utrikesbevakningen i dag är bättre eller sämre än förr.
- I dag handlar den om EU, USA och ekonomi. Tidigare gjorde vi oproportionellt mycket om bönder i tredje världen. Jag vet inte om den är bättre nu. Men den är adekvatare.
-Idag konkurrerar dessutom allt material med vandra. I samband med 11 september 2001 var alla svenska nyhetsmedier nästan enbart inriktade utrikesbevakning. När det händer stora saker blir det stort utrymme.
Lennart Pehrson:
-Sådana stora händelser är undantag. Bra utrikesbevakning är att man skriver även när det inte inträffar stora händelser. Ta man bort utrikessidorna och säger att det materialet ska konkurrera med annat i tidningen kommer det att försvinna när det inte händer något stort.
Nästan hälften av de svarande i Journalistens undersökning anser att den svenska utrikesbevakningen håller hög klass i en internationell jämförelse.
-Undantar man de bästa tidningarna är den amerikanska utrikesbevakningen häpnadsväckande usel. Man har flygolyckor och när det i amerikaner inblandade. Det franska presidentvalet är till exempel bara intressant om det sägs något om USA, säger Bertil Karlefors.
Mikael Bergling, Journalisten, 2007-04-27