Utpressning kan ha gjort Wennerström till spion

 

Sexuell utpressning kan ha bidraget till att Stig Wennerströms blev spion för Sovjetunionen.

Det visar nysläppta handlingar ur underrättelsetjänstens arkiv.

 Gripandet på Riksbron i centrala Stockholm dagen före midsommarafton 1963 sände en chockvåg genom det svenska samhället. Det var mitt under kalla kriget och mindre än ett år efter Kubakrisen då världen befann sig på randen till ett kärnvapenkrig. Stig Wennerström var inte heller vem som helst. Han var överste i flygvapnet, tidigare flygattaché i både Moskva och Washington och hade tjänstgjort hos försvarsminister Sven Andersson. Nu arbetade han på utrikesdepartementet som rådgivare åt Alva Myrdal, ordförande i den svenska nedrustningsdelegationen.

Rubrikerna på polisens förhör med Stig Wennerström ger en antydan om situationens allvar:

*Filmrullarna.

*Början som rysk agent.

*Vissa detaljer angående Sovjets mottagande av rapporter.

*Brevlådor i Stockholm.

*Kontakter med tyska och sovjetiska underrättelsetjänsten.

*Filmer och chiffer.

*Användning av miniatyrkamera.

*Krigsplanläggning.

Stig Wennerström anses än idag vara den – avslöjade - spion som skadat Sverige allra mest. Han sålde ut det mesta han kom över: det svenska försvarets organisation, operationsorder, krigsplaner, stridsledningssystem, hemliga baser, flygplanstyper, vapenprestanda, det hemliga samarbetet med NATO, den svenska signalspaningen över Östersjön, holländsk försvarsplanering och prestandan på amerikanska bombplan.

Listan kan göras mycket längre.

-Min leveranskapacitet var mycket större än mottagarens kapacitet att behandla materialet, säger han i ett förhör med säkerhetspolisen som www.sakerhetspolitik.se har läst.

I ett annat förhör berättar han om hur han fick beställningarna från sina sovjetiska uppdragsgivare.

-Antingen har jag fått ett meddelande från kontaktmannen i Stockholm, som då antingen har varit framfört muntligt eller skrivet på en liten lapp som jag har fått. Och då har skriften varit på så vis att det skulle vara svårt för någon annan än mig att riktigt veta hur det skulle tydas. Den andra metoden har sålunda varit våra sammanträffanden i Helsingfors, då ju alla dessa förhållanden kunde diskuteras fram och tillbaka. Och det tredje har varit i form av radiomeddelanden.

Efterhand som utredningen mot honom fortskred blev Stig Wennerström, som krävde att bli titulerad överste i förhören, allt mer talför.

Den 21 november 1963 till exempel berättade han för förhörsledarna att han hade planerat att bosätta sig i Francos Spanien.

-Jag skulle där representera sovjetisk underrättelsetjänst. Jag hade accepterat detta men å andra sidan sagt att jag av personliga skäl icke önskade flytta till Spanien omedelbart efter det att jag gick i pension. Jag ville stanna hemma något eller några år för mina barns skolgång och så att säga placering i livet hunnit bli klart. Det resulterade i en överrenskommelse om att spanska projektet skulle uppskjutas till 1 juni 1964.

 

Försökte omprogrammera Wennerström

Utredningen och rättegången mot Stig Wennerström stressades fram för att inte störa Sovjetledaren Nikita Chrustjovs Sverigebesök 1964, med resultat att spioneriet aldrig utreddes fullt ut.

När Wennerström samma år dömdes till livstids fängelse för grovt spioneri var det därför inte bara omfattningen av hans spioneri som inte var klarlagt. Frågan om varför han blev spion hade heller inte fått något tillfredställande svar, även om det spekulerades i allt från ekonomiska skäl till utpressning.

I en tidigare hemligstämplad personundersökning avvisas alla tankar om att Wennerström av politiska eller ideologiska skäl blev spion för Sovjet. Politiskt bedömdes han stå långt till höger.

Han drack mer alkohol än de flesta, men bedömdes inte ha några allvarligare alkohol- eller ekonomiska problem vilket annars är klassiska riskbeteenden.

Efter gripandet fick försvarsstaben tips om att Wennerström var homosexuell, vilket skulle kunna ha utnyttjats av Sovjetunionen. Men varken det, eller uppgifter om att han arbetat för Nazityskland, ansågs då ha bärighet på hans spioneri.

Åren efter gripandet genomförde den svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten flera resultatlösa försök att ”omprogrammera” Stig Wennerström, allt för att få honom att berätta.

På eftermiddagen den 12 april 1966 fick han besök i sin cell i Långholmens fängelse i centrala Stockholm av byråchefen Otto Danielsson vid säkerhetspolisen och överste Bo Westin, chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten.

När besökarna efter en stund frågade Stig Wennerström om inte ryssarna hade en hållhake på honom, lade han sig på rygg i sängen och slutade tala.

Besöket avslutades.

Inte heller efter att han frisläppts – Stig Wennerström benådades 1974 och lämnade fängelset den 18 september samma år – gav han någon rimlig förklaring till sitt förräderi.

 

Sexuell abnormitet

Idag är stora delar av utredningen om Stig Wennerström offentlig och förvaras på Krigsarkivet i Stockholm. Kvar hos den militärs underrättelse- och säkerhetstjänsten på 6:e våningen i Högkvarteret på Lidingövägen i Stockholm finns 20-30 arkivkartonger med handlingar.

Det är dokument som fortfarande delvis är hemliga, till exempel de delar som rör vissa fasta försvarsanläggningar och den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens källor och arbetsmetoder.

Hemlig är också delar av en promemoria kring rekryteringen av Stig Wennerström, en promemoria som kanske kan ge svar på frågan om varför han blev spion.

Avsnitten är hemligstämplade med hänvisning till enskilds hälsa och sexualliv eftersom ”det kan antas att någon närstående till den enskilde kommer att lida betydande men om dessa uppgifter röjs”.

Efter begäran av www.sakerhetspolitik.se har dock ytterligare delar av promemorian släppts. I dessa konstateras det bland annat att ”alla som närmare sysslat med Wennerström är övertygade om att det måste funnits en hållhake som utnyttjats till regelrätt värvning”.

Frågan är bara vad hållhaken har bestått av.

Hösten 1980 fick den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, enligt de nu släppta dokumenten, tips om ”att det fanns en viss sexuell abnormitet hos Wennerström och att detta sannolikt utnyttjades i utpressningssyfte av ryssarna”.

Tipset togs på så stort allvar att försvarsstabens säkerhetsavdelning den 2 september 1980 inledde en ny utredning om orsakerna bakom Stig Wennerströms spioneri.

 

Utpräglad känslokyla

Under största sekretess började byrådirektör Bengt Berglund och överstelöjtnant Pehr Swartz vid försvarsstabens säkerhetsavdelning att leta efter källan till de nya uppgifterna. Förhoppningen var att uppgiftslämnaren skulle kunna kasta nytt ljus över Wennerströms rekrytering.

Efter några månader fick Bengt Berglund napp. I slutet av maj 1981 träffade han källan som var en kvinna som ”tidigare haft en mångårig och intim bekantskap med Wennerström”, enligt promemorian.

För att styrka sina uppgifter om Wennerström hade hon till mötet med sig dagboksanteckningar som hon visade för Bengt Berglund.

Han fick, enligt promemorian, ett positivt intryck av henne.

Enligt kvinnan var Wennerström ”fullständigt … (hemligt) orsakat av … (hemligt) i kombination med utpräglad känslokyla”.

I en skriftlig kommentar till källans uppgifter konstateras det bland annat:

”Betydelsen av …(hemligt) relation och vad den avslöjar om W:s  … (hemligt) ligger i att den blottar ett förhållanden, som i varje fall på 1930-talet med då rådande uppfattningar och värderingar utgör en utomordentlig effektiv hållhake - fullt jämförbar med homosexualitet – vid en värvning som spion...//… Ett bekantgörande i någon ”lämplig” form av W:s …(hemligt) skulle ha betytt både personlig och social katastrof för honom. Han måste alltså anses ha haft de starkaste motiv för att försöka hindra detta, synbarligen även till priset av att blir spion, en verksamhet som dessutom för honom kunde blir en art av kompensation för …..(hemligt). Sovjet måste - kanske genom sedvanlig sexuell probering – har kommit underfund med förhållande och på sedvanligt sätt hänsynslöst utnyttjat det”.

 

Reagerade inte

Den 19 februari 1982 träffade den 74-årige Thede Palm, tidigare chef för den svenska underrättelsetjänsten, på uppmaning av överbefälhavaren Lennart Ljung den då 75-årige Stig Wennerström.

Uppgiften var att få Wennerströms kommentarer till kvinnans uppgifter.

Mellan klockan 14.00 och 14.45 promenerade de båda herrarna i kvarteren runt Stig Wennerströms tio rum stora villa i Djursholm norr om Stockholm, enligt en tidigare hemligstämplat promemoria.

Orsaken till att samtalet hölls utomhus, trots att det var isigt och halt, var att en städerska höll på att städa villan och att Wennerström därför inte ville att de skulle träffas i hans bostad.

Enligt Palms rapport gick samtalet lugnt till och utmärktes av att Wennerström inte medgav något som inte mer eller mindre lades i hans mun.

När Palm tog upp uppgifterna från källan och även sade hennes namn, reagerade inte Wennerström nämnvärt utan ”svarade endast att det låg så långt tillbaka i tiden och att sedan hade han ju gift sig”.

Wennerström förnekade att han var en i en utpressningssituation, skriver Palm i sin rapport.

Stig Wennerström avled i mars 2006, ett halvt år innan han skulle ha fyllt 100 år.

MIKAEL BERGLING, Säkerhetspolitik 2008-02-04