”Det går inte att vara rädd hela tiden”

Sedan årsskiftet väntar militärpolisen Frida Lingehall, 21, i Kungsängen utanför Stockholm på att sändas till ett krigsområde någonstans i världen.
-Det är klart att jag kan skadas eller dö. Men det är inget som jag går runt och tänker på.
 
När Säkerhetspolitik.se träffar henne håller hon tillsammans med tiotal andra militärpoliser på med skjutövningar på Livgardets skyttebana i Kungsängen.
Frida Lingehall är en av 2 850 soldater i den svenskledda nordiska snabbinsatsstyrkan – det officiella namnet är Nordic Battlegroup (NBG) – som sedan årsskiftet står i beredskap för att med tio dagars varsel kunna sättas in nästan var som helst i världen.
Insatsstyrkan ska klara allt från att skydda hjälporganisationer, evakuera flyktingar till att med militärt våld få isär stridande trupper och fraktioner.
2 350 av soldaterna i NBG är svenskar. Resten är finnar, norrmän, irländare och ester.
*Är du inte rädd?
-Jo, men kanske mest för vad som ska hända med min familj om jag blir skjuten och kanske dör. Det här är ju på allvar. Vi kommer att hamna mitt i smeten, kanske när situationen är som allra värst.
-Det här är dock något som jag har bestämt mig för. Även om jag tror att jag har vant mig vid tanken på att det kan hända hemska saker, kan jag känna en viss oro till exempel för hur jag kommer att må när jag kommer hem och hur jag ska reagera på allt jag kommer att få se och uppleva. Samtidigt kan man inte gå runt och vara rädd hela tiden. Då är det bättre att säga upp sig. Ingen är ju tvingad att vara här. Det är frivilligt.
*Vad säger din familj och kompisar?
-En del är jätteoroliga och tycker absolut inte att jag ska fara. Andra peppar mig och tycker att det är bra att jag gör en insats. Det är olika.
 
Från Skellefteå
Det är ännu inte bestämt om eller var NBG ska sättas in. En krishärd i Afrika är dock ett av de mer troliga alternativen.
-Oavsett var vi hamnar kommer det - med största sannolikhet - inte vara förberett för oss. Det blir att sova i tält och äta ur en påse. Det kommer inte finnas några toaletter, förmodligen är det fuktigt och blött. Många riskerar att få magsjukdomar, då vi inte är vana vid bakteriefloran där nere.
*Varför gör du detta?
-Jag vill hjälpa till och göra en insats för att det ska bli fred eller åtminstone bättre för människor som bor i områden med väldigt mycket problem. Just nu passar NBG mig väldigt bra. I en annan fas i livet i livet hade jag kanske gjort något annat. Självklart är det också ett spännande äventyr.
Frida Lingehall är född och uppvuxen i Skellefteå. Efter gymnasiet – naturvetenskapligt program – arbetade hon bland annat som vårdbiträde inom äldreomsorgen, som vaktmästare på akuten och på hotell.
*Varför militären?
-En utmaning. Den första utmaningen var att mönstra och jämföra mig med killkompisar som mönstrat. Eftersom mönstringen gick bra tyckte jag att det skulle vara roligt att testa lumpen och ryckte in på Livgardet som militärpolis.
-Jag muckade i mitten av juni förra året. I juli, efter några veckors semester, var jag tillbaka, men som NBG-soldat.
 
Utreda brott
Sverige har aldrig tidigare - i modern tid - anställt och utbildat soldater som står i beredskaps för att eventuellt sättas in i strid.
Med sina 21 år är Frida Lingehall dessutom yngre än de flesta i insatsstyrkan. Den genomsnittlige NBG-soldaten är 26 år. Många är betydligt äldre.
En av tjugo är kvinnor.
Militärpolisernas huvuduppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet i insatsområdet. De ska också kunna eskortera, genomföra brottsutredningar och kriminalunderrättelsetjänst. Några av dem är livvakter till högre officerare.
Lite förenklat har militärpolisen samma befogenheter som den civila polisen och arbetar med stöd av bland annat brottsbalken och polislagen. Befogenheterna begränsas dock till Försvarsmakten, det är alltså de egna soldaterna och officerarna som är militärpoliserna primära ”mål”.
Av de NBG:s 19 svenska militärpoliser är de flesta poliser även i det civila. Tre kommer direkt från lumpen.
-Jag är militärpolis och utredningsassistent. Det sista innebär att jag ska kunna hjälpa till att utreda allt från våldsbrott till stölder och narkotikabrott, säger Frida Lingehall.
*Vad innebär det att ytterst få av militärpoliserna är kvinnor?
-Det är helt klart ett problem. I en hel del av de länder som vi kan tänkas sättas in i, tar inte kvinnor kontakt med manliga soldater för att exempelvis rapportera om övergrepp. Dessutom får män bara visitera män om. Däremot får kvinnor visitera både kvinnor och män. Det är alltså en operativ fördel att vara kvinna.
 
Olika kulturer
Sedan i somras har Frida Lingehall och de övriga svenska militärpoliserna i NBG tränats och utbildats på Livgardet i Kungsängen, ofta tillsammans med militärpoliser från Norge och Finland.
-I till exempel min militärpolisgrupp är vi tre svenskar och tre finnar. All kommunikation sker på engelska. Under de första veckorna kände jag mig osäker och var rädd för att säga fel. Sedan brydde jag mig inte, utan pratade på även om det kanske inte alltid var grammatiskt korrekt. Likadant var det för många andra. Vi har under det här halvåret verkligen lärt oss att använda engelskan, vilket är jättebra.
*Inga kulturkrockar?
-Jo, framför allt i början. I Finland och Norge bor till exempel inte manliga och kvinnliga soldater tillsammans, utan i olika logement. De delar heller inte toaletter och duschar, som vi gör i Sverige.
*Vad hände?
-Första veckan bodde vi kvinnor i ett logement och männen i ett annat med resultat att det bildades nationsgrupper – finnar för sig och svenskar för sig vilket inte var bra. Under resten av hösten har de olika militärpolisgrupperna bott tillsammans, oavsett medlemmarnas kön och nationalitet vilket jag tror har varit viktigt för att vi ska kunna göra ett bra jobb i ett insatsområde.
 
Pluggar juridik
I väntan på att sättas in i ett konfliktområde någonstans i världen fortsätter soldaterna att träna och öva.
-Det är till skjut- och överlevnadsövningar, men också studier. Vi ska plugga bland annat juridik och franska. Det sista är extra viktigt med tanke på en eventuell insats i Afrika. Vi håller också på att ta c-körkort.
*Hur ser en normal dag ut?
-Vi jobbar normalt mellan 07.30 och 16.30. Precis som de flesta andra har vi 40 timmars arbetsvecka och är lediga - de flesta - kvällar och helger. De som vill bor på logement på Livgardet i Kungsängen, medan andra bor hemma och pendlar.
*NBG:s beredskap går ut i sommar. Vad händer om ni inte har åkt ut?
-Vi är anställda fram till och med i höst. Vad som därefter händer vet jag inte riktigt. Själv funderar jag på att börja studera till antingen polis, officer, läkare eller brandingenjör.

Mikael Bergling, Säkerhetspolitik, 2008-01-31