”Misslyckande – katastrof för Sverige”

Sverige är kanske det EU-land som satsar mest på unionens stridsgrupper.
-Nordic Battlegroup får inte misslyckas. Det vore en katastrof. Både för Sverige och EU, säger Jan Joel Andersson som programchef och forskare vid Utrikespolitiska institutet.

När alliansfria länderna Sverige och Finland gick med i EU fanns det en del frågetecken om det skulle innebära begränsningar i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.
-Sveriges satsning på Nordic Battlegroup (NBG) visar att så inte är fallet, att vi menar allvar, att vi är villiga att betala ett pris och ta hårda uppdrag, säger Jan Joel Andersson.
-I ett svenskt perspektiv är EU:s stridsgrupper med NBG i spetsen väldigt stort. De flesta andra länder i Europa har yrkesarméer. När britterna ska ställa en stridsgrupp i beredskap tar de bara en av sina stående bataljoner. Det är på samma sätt med fransmännen. Vi har däremot normalt inga stående förband. Därför tror jag att NBG kan vara början på en ny epok inom den svenska försvarsmakten.
*Hur då?
-Svenska soldater som hittills har skickats ut på internationella uppdrag – till exempel i Kosovo, Libanon och Cypern – har alltid rekryterats för ett speciellt uppdrag. NBG innebär att vi har stående förband med soldater som anställs och tränas för att stå i beredskap och sedan eventuellt skickas ut någonstans i världen. Det innebär i praktiken att vi har en yrkesarmé.

Dödade soldater
Systemet med stridsgrupper inom EU har varit igång i drygt ett år. Hittills har ingen skickats ut, trots att det inte precis saknas konflikter och oroshärdar i världen.
*Varför?
-Det handlar dels om att hitta rätt uppdrag, dels hur villiga de deltagande länderna är ställa upp med soldater. Tidigare har det varit lite si och så med intresset. För svensk del är det annorlunda, vilket är en orsak till att jag tror att NBG kommer att sättas in någonstans i världen, säger Jan Joel Andersson.
-Detta är den stora grejen inom den svenska försvarsmakten, det man har fokuserat mycket av sin kraft på. Man kan då inte låta förbandet stå i beredskap i sex månader för att sedan bara avvecklas.
*Var kommer NBG att sättas in?
-Vet inte. Uppgiften får inte vara för stor eller för farlig, det är trots allt ett ganska litet förband och inget man räddar exempelvis Darfur med. Å andra sidan bör den inte vara alltför lätt och liten med tanke på all utrustning och personal som man har dragit ihop. Det gäller att hitta en lagom uppgift. Många talar om Afrika. 
Senast svenska soldater stred i Afrika var 2003 då den hemliga svenska elitstyrkan SSG deltog i den franskledda EU-operationen Artemis i nordöstra Kongo.
SSG sattes in på ett tidigt stadium och deltog i flera strider mot miliser och klanförband. Inga svenskar förolyckades, däremot uppges ett tjugotal motståndare ha dödats.
-När Sverige skickade elitsoldater till Kongo 2003 innebar det en oerhörd självbekräftelse. Visserligen var det bara 80 svenska elitsoldater vilket ska jämföras med antalet franska, 1700. Men vi var där, deltog i strid och gjorde det bra, vilket gav Sverige trovärdighet. Vi bidrog nämligen med trupp till de svåraste uppdragen och inte bara till sjukvård och transporter.
-Det som gör Sverige extra lämpligt när det gäller Afrika är att vi inte, till skillnad mot många andra EU-länder, har ett kolonialt förflutet. Det innebär större chans att få acceptans för en insats. Samtidigt är det lite egendomligt med en afrikansk insats med tanke på att den svenska militärens specialitet är subarktisk krigsföring. Möjligheterna till sådan är som bekant ganska begränsad söder om Medelhavet, inte minst med tanke på att Kilimanjaros topp smälter ganska fort.
*Vad händer med stödet för EU:s insatsstyrkor om svenska soldater dör i strid?
-Vi vet inte. Inget av de länder som ingår i Nordic Battlegrupp har i modern tid erfarenhet av stora förluster. Sverige, Norge och Finland har haft tiotusenstals soldater ute på FN- och andra internationella fredsuppdrag, men ytterst få har omkommit i strid. Det innebär att vi har liten erfarenhet att falla tillbaka på.
-Jag tror att stödet till stor del beror på legitimiteten i uppdraget. Om NBG agerar på ett FN-mandat är det lättare att acceptera förluster, än om det saknas sådant mandat. Jag tror också att det har betydelse varför man har åkt ut. Det är en sak om det uppstår förluster i samband med humanitära hjälpinsatser, en helt annan sak om det till exempel handlar om att säkra EU:s gasleveranser från Centralasien. Å andra sidan tror jag inte att Sverige skulle acceptera ett sådant uppdrag.
*Vilken betydelse har det ändrade sättet att ta ut soldater på?
-Stor. Till skillnad med tidigare FN-missioner är detta i hög grad frågan om soldater som är medvetna om vad uppdraget handlar, inte blåögda bondgrabbar som lockas till uppdrag i solen. Jag tror också att erfarenheterna från Bosnien och Kosovo har härdat svenska folket. Man förstår att det handlar om hemskheter som måste bekämpas med våld och att de som väljer att göra det utför ett hedervärt, men riskfyllt arbete.
*Vad händer med de svenska soldaterna om NBG inte används?
-Då kommer soldaterna erbjudas att sättas in i Kosovo, Afghanistan eller någon annanstans där Sverige har trupp.
-Jag tycker att det vore trist om Sveriges – i modern tid – mest samövade och tränade truppstyrka bara skulle upplöses. Det vore ett slöseri utan det like.
*Vad innebär stridsgrupperna för EU?
-Det visar att EU kan vara en säkerhetspolitisk aktör i egen rätt. Man kan själv besluta om insatser och bestämma vart man vill åka, vilket stärker unionen. Men fortfarande har Nato som organisation mycket mer resurser, lättare beslutsvägar och en struktur som är mer anpassad för internationella insatser. Dessutom är Natos snabbinsatsstyrka fem gånger större än EU:s. 

Gå med i Nato
De flesta av EU:s medlemsländer är också medlemmar i Nato. Övriga har helt eller delvis anpassat sin försvarsmakt till Nato. Det gäller allt från material till taktik och gradbeteckningar.
Det var till exempel för att bättre passa in i Natos befälsstruktur som den svenska graden överste 1:a graden häromåret ersattes av brigadgeneral vilket tidigare inte funnits i Sverige.
I dag finns det dessutom fler svenska soldater under Nato-flagg än under FN-flagg.
*Innebär NBG att Sverige tar ännu ett steg närmare Nato-medlemskap?
-Nej, men det blir allt svårare att förstå varför vi inte är med. De stora europeiska säkerhetsfrågorna löses gemensamt. EU är den ene store aktören, Nato den andre. Redan är vi med i Nato-ledda operationer i Afghanistan och Kosovo och vi finns dessutom i Natos staber. Ju mer integrerade vi blir i de europeiska säkerhetsstrukturerna, desto naturligare är det att vi är med hela vägen. Men det har egentligen inget med NBG att göra.
*Vad händer om NBG inte klarar sin uppgift.
-Det vore en katastrof. Både för Sverige och EU.
Mikael Bergling, Säkerhetspolitik, 2007-10-04